en sann vän. hon var min bästa vän

i fredags fick min lilla zelma somna in för gott efter en tids sjukdom.
man vill så gärna va egoistisk när det gäller sånt, men vi ansåg att det var dags att släppa taget.
just nu ångrar jag mig något enormt. om jag bara hade kunnat få pussa på henne en gång till...
jag finner inga ord för den tomhet som jag känner nu.
hon var ju bara en hund... men inte vilken hund som helst.
bandet mellan hund och dess ägare går inte att beskrivas,
utan måste själv få upplevas.

Du finns i mitt hjärta zelma
tack för allt
jag kommer aldrig att glömma dig.






ge mig ork

det finns gränser om hur mycket en människa klarar av att ta.
och hur mycket är helt upp till var och en.
det behöver inte va stora saker, men små stenar räcker för att få skoskav. 
den här säsongen och terminen har varit en väldigt frustrerande och jobbig tid för mig, vilket har gjort att min familj och mina vänner blivit lidande. 
att jag missar min student är bara en av många saker och det är inte förrän nu som jag inser vad som håller på att hända. att jag missar min student  har gjort att jag valt att avstå från allt annat som har med studenten att göra, och det är mitt val. andra kanske hade gjort annorlunda. men jag gör det endast pga brist på glädje. Jag tycker inte det är lönt, allt är förstört


/v.jeppsson
tack rasmus för att du finns.

RSS 2.0