kazakstanskt stål

Inte skrivit här på ett tag då jag varit väldigt, väldigt bitter.
Det är jobbigt att ha förväntningar på sig själv och man blir så himla besviken när det inte går som man tänkt sig. Men gör de det någon gång? Går det någon gång EXAKT som man tänkt sig? Man vill oftast mer än man kan... och gör man inte det så är man ingen tävlingsmänniska hehe. Lägger man ribban på en säker höjd där man vet att rumpan inte slår i, så försvinner utmaningen och momentet tröttas ut. Men om man vänder på det... Om man hela tiden lägger ribban för högt och då river ut sig gång på gång, så försvinner också motivationen. Det gäller att hitta sin balans i livet. Lägga ribban vid sin gräns, som man vet att man kan pressa sig över om man bara vill och allt stämmer. Så nu ska jag vända på steken och sluta gräva ner mig i ett 10 meter djupt hål var gång vid motgång och istället använda spaden till att bygga sandslott.

  
Det blev inte mycket till lov de här lovet heller. På sportlovet
var det lady open och nu i påsk har Fari bjudit hit kazakstanskt stål som vi får skifta rundor med på mattan och imorgon kommer sveriges juniorer hit på läger. Trevligt!

Hoppas att ni får en trevlig påsk!
/v.jeppsson 

Kommentarer
Postat av: Mamma & Pappa

Kul att du kom hem och hälsade på oss :) Trevligt!

Ses snart igen. Puss Puss!

2012-04-05 @ 16:16:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0